Hearst Castle
Igår var jag, Frida och Karissa på Hearst Castle. Vi har alltid pratat om att hyra bil men aldrig fått tummen ur, men nu äntligen så. Dagne startades kl 8 am då vi skulle hämta våran bil. Inte nöjer vi oss med an vanlig svensson bil heller. Vi är i California, så det blev den lilla röda Mustangen istället, nedcabbat of course;) Vägen dit gick bra med en vacker utsick på rout 1. Vi var dock lite sena men vi hann precis med våran tour som started kl 12.20. För er som inte vet vad Hearst Castle är så kan ja berätta att det är ett av världens vackraste slott som ligger högt upp på en kulle med utsickt över hela havet. Det byggdes av William Hearst och efter han död så togs det över av the state of California. Marken runt om tillhörs fortfarande av släkten. Hans dotter är idag 56 år gammal. Toren tog oss nästan 3 timmar då man får se en film om hela historian efteråt. Väldigt faschinerande. Efter detta så åkte vi till Karissas far-föräldrar och hälsade på. Dom bor ungefär 30 min därifrån. Det är väldigt kul att se hur två "äckta" amerikanare lever. Vi tog en av de vackraste vägen jag någonsin åkt på. Rout 49, som Karissas farfar har byggt faktiskt. Naturen runt om är helt out standing men stora gröna kullar runt om och havet lite längre bort. Jag var totallt speachless! Vi stannande givetvis och tog mycket kort men tyvärr så kan man aldrig få med allt på kort. Rekomenderar att ta denna väg om man är i närheten.
Sen så började problemen att komma! Vem behöver GPS tänkte vi när vi har en amerikanare i bilen?! Think twice! två gånger körde vi vilse. Vi stannde på vägen hem och åt i Pismo och tog ettan hem tänkte vi. i cirka en timma väntade jag på att se havet men det kom aldrig. tillslut hamande vi på 135.an som jag aldrig har hört talas om. vi stannande bilen och tog bla en kissepaus. just nu var vi ute i ingenstans! Vi var självklart tvunga att dokumentera detta med kameran då en truck stannade och frågade om allt var ok. Det var bläcksvart ute! vi frågade hur vi kommer tillbaka till 101.an och han visade oss vägen. Efter ett tag var på rätt väg och jag har aldrig vart så glad i hela mitt liv. Klockan var lite över 9 då! jag vill inte ens veta va vi tog för väg för det var inte direkt en short-cut om man säger så!! men var är inte en road trip utan lite adventure. Tack vare detta så fick vi ju se saker vi aldrig hade gjort annars haha.
vi hade i alla fall en kanon dag med mycket kort och mycket skratt. Tog emot att lämna tillbaka mustangen i morse måste jag säga:)
Nu ska ja och min vän (Frida menar jag då förstås, vem annars haha) ta en promenix och sen får vi se vart fredagen styr oss...
Hälsningar från lilla mig och självklart Frida också:)
Pusssar och Kramar
Sen så började problemen att komma! Vem behöver GPS tänkte vi när vi har en amerikanare i bilen?! Think twice! två gånger körde vi vilse. Vi stannde på vägen hem och åt i Pismo och tog ettan hem tänkte vi. i cirka en timma väntade jag på att se havet men det kom aldrig. tillslut hamande vi på 135.an som jag aldrig har hört talas om. vi stannande bilen och tog bla en kissepaus. just nu var vi ute i ingenstans! Vi var självklart tvunga att dokumentera detta med kameran då en truck stannade och frågade om allt var ok. Det var bläcksvart ute! vi frågade hur vi kommer tillbaka till 101.an och han visade oss vägen. Efter ett tag var på rätt väg och jag har aldrig vart så glad i hela mitt liv. Klockan var lite över 9 då! jag vill inte ens veta va vi tog för väg för det var inte direkt en short-cut om man säger så!! men var är inte en road trip utan lite adventure. Tack vare detta så fick vi ju se saker vi aldrig hade gjort annars haha.
vi hade i alla fall en kanon dag med mycket kort och mycket skratt. Tog emot att lämna tillbaka mustangen i morse måste jag säga:)
Nu ska ja och min vän (Frida menar jag då förstås, vem annars haha) ta en promenix och sen får vi se vart fredagen styr oss...
Hälsningar från lilla mig och självklart Frida också:)
Pusssar och Kramar
Kommentarer
Postat av: jonna the one and only
Underbart =)
Trackback
